Om boken: år / Det händer att historien är förutbestämd att upprepa sig, inte i form av en fars... Folkets en gång enorma, formidabla tillstånd Rättvisan går igenom svåra tider. Ekonomin i Rostania kollapsar under den outhärdliga tyngden av det militärindustriella komplexet, ineffektivt jordbruk klarar inte av den växande matbristen, droger sprider sig på gatorna, tränger igenom hittills respektabla familjer, och staten är maktlös att stoppa ökningen i stöld och bandit. Men den statliga propagandamaskinen saktar inte ner, och tillåter inte själva tanken på ens en liten kursändring. Staten är dömd. Kolossens lerben borde ha kollapsat för länge sedan under tyngden av bålen. Och bara tack vare Guardians, som i hemlighet har skyddat mänskligheten i århundraden, skjuts det sorgliga resultatet upp tillfälligt. Men det är få av dem, och de är trötta på dunkel, trötta på att rädda världen utan att få någon tacksamhet för det. Deras råd tillskansar sig mer och mer makt, organisationen förfaller inifrån, och uttorkningen av ny personal gör bara saken värre. Och vad återstår för dockspelaren, som desperat drar i trådarna som glider ur hans händer? Allt han försökte uppnå ruttnar och faller isär, och svaren på huvudfrågorna har inte hittats. Och finns de, dessa svar? Det spelar ingen roll nu. Huvudsaken är att förstå om det är möjligt att rädda den här världen igen, för allra sista gången.…